| Välkommen till
Brogården i Ölanda
Ölanda by ligger i ett
öppet odlingslandskap sydost om Hudene kyrkby i Herrljunga.
Genom Ölanda rinner Vimleån,
som mynnar ut i Nossan. Nossan rinner väster om byn.I
Ölandas utkanter på impediment och betade lövskogar finns
ett flertal fornlämningar. Bynamnet
Ölanda kommer troligen av ö i betydelsen ”upphöjning i
sankmark” samt av land i betydelsen terräng.
På Brogården bedriver
familjen Ottosson ett lantbruksföretag med mjölk- och
köttproduktion.
Man äger och brukar även
Frisagården , som ligger mer centralt i byn.
Som komplement till det traditionella jordbruket finns ett
hus som hyrs ut till turister.
Kulturgeografiskt tillhör bygden sydsvenska höglandets
skogsbygder och naturgeografiskt
smålandsterrängens västsida. Den präglas av
moränåsbildningar
med en hel del berg i dagen. Naturlandskapet är omväxlande
med öppna jordbruksbygder.
och sammanhängande skogområden. Här är en
karta från 1890-talet,visar hur det såg ut i Ölanda då.
Det fanns en hel del torp markerade med T,
som nu är försvunna.
De brungula ytorna är åkrar
och de grönblå är ängar. Ängen var förr det viktigaste
markslaget. Den producerade hö. Örter och gräs av många slag
torkades till vinterfoder
åt husdjuren. Från husdjuren fick man sedan gödsel, som blev
till näring för
växterna på åkern. I Ölanda fanns det en hel del ängsmark
utmed Vimleån.
Idag produceras djurens
vinterfoder på annat sätt.
Det vanliga är att man odlar gräs på åkermark, som sedan
ensileras eller torkas.
I ängen växte förr många olika sorters blommor. De har
blivit sällsynta idag,
då många ängar försvunnit. I betesmarker som förr varit
gammal ängsmark och
inte gödslas, där kan ängsväxter påträffas. Ängsväxtervill
ha mager mark och ljust. Dessa villkor uppfylls ofta längs
vägrenar, då vegetationen slås av för att
inte växa igen. Så titta lite extra på vägrenarna. Det kan
finnas ängsväxter. Dessa växter är ett biologiskt kulturarv.
Svinrot Man pratade förr om svinrotsängar.
De torkade bladen åts av nötkreaturen. Rötterna grävdes upp
och gavs till grisarna.
Slåttergubbe prästkragar och blåklockor som är vanligare
tillhör också
ängsfloran.
  
1. I jordkällaren utjämnas
temperaturväxlingarna så att maten hålls sval på sommaren
och skyddas från frost på vintern.Vid bygget av jordkällare
grävde man först en
stor grop i marken. I den timrades sedan en valvform av
grova stockar på vilken stenen vilade under välvningen. Det
var nödvändigt att vara noggrann vid valet av sten. De måste
vara kilformiga och så pass jämna att det gick att mura ett
hållfast valv av dem. När valvet var lagt togs stockarna
bort. Valvet tätades vanligenmed kalkbruk och mossa och
isolerades med näver. Källaren övertäcktes därefter med jord
och ibland lades ett yttertak på.
2. Byns eller gårdens
smedja låg oftast en bit bort från bebyggelsen med tanke på
brandfaran. I gårdssmedjan utfördes enklare arbeten för
husbehov och reparationer av gårdens redskap. Man skodde
även hästar. Smedjan var vanligen ett timmerhus med ässja,
bälgar och ett städ. Smidet krävde en stor uppsättning av
redskap, tex smidesstänger och släggor. Om smedjan brunnit
ner finns oftast ett spismursröse efter ässjan.
3. Det finns olika typer av
torp. Allmogetorpen tillkom, när de obesuttna ökade i antal
på 1800-talet. De brukade en bit mark och hade någon ko.
Oftast hade de andra arbeten t.ex. skomakare eller
skräddare. Soldattorp har det också funnits under drygt 200
år, när försvaret baserades på indelningsverket. Soldaten
skulle i fredstid infinnasig till övningar eller i orostid
kallas ut ikrig. I fredstid odlade soldaten en bit mark och
hade några husdjur att leva av.
Se dig om i Ölanda med denna folder i din hand. Den hjälper
dig att hitta de platser som markerats på kartan. De röda
siffrorna på kartan motsvarar en text med samma nummer i
foldern. Det gula är åkrar. Det ljusgröna är betesmarker.Det
mörkare gröna är skog och
trädbevuxe mark. Byggnader är svarta. Bostadshus vita med en
svart linje som
begränsning Karta från 1980-talet baserad påflygbild.
4. En ek utgör livsrum för
flest andra arter i vårtland under sin livstid. Man skulle
kunna säga att eken bär en päls av andra mindre växter och
djur.
Den är tillräckligt stor och mångfasetterad, för attmånga
små organismer skall finna sig tillrätta i dess olika
mikromiljöer och den kan bli mycketgammal. En del av ekens
alla inhysningar är helt beroende av att leva på elleri ek,
men de flesta kan även
leva på andra träd.400-500 lavar, 800-900 olika insekter +
parasiter
=ca 1 500 arter, som lever på ek under ekens olika
åldersstadier.
De flesta av ekens invånare är oansenliga. Vissa äter på
löven, andra bor på barken, andra lever i en savspricka.
Barken – ett landskap i miniatyr. I den grova barken
lever framförallt lavar men också mossor ochsvampar. Lavar
består av en alg + en svamp som lever i symbios. Lavar växer
i allmänhet långsamtnågon tiondels mm till några cm per år.
När man jämför de två kartbilderna ser man stor
överensstämmelse. En del åkermark från 1890-talet har
övergått till annan markanvändnig, men fortfarande är
landskapet småskaligt och mosaikartat, vilket är typiskt för
Sjuhäradsbygden.
Det bruna är åkrar och det blågröna ängar.
5. Ölanda by ligger till
största delen samlad på en höjd. Här är Frisagården.
6. En fägata är en väg för
boskap med hägnader på ömse sidor. Den ledde förr djuren ut
till utmarksbetet– skogen, där de gick fritt och betade
under uppsikt av en vallpojke under växtsäsongen.Åker och
äng låg centralt i byn och där fick inte djuren beta. De
flesta fägator hägnades förr med gärdesgårdar av trä. När
man började bryta sten i samband med nyodlingen under
1800-taletblev stenmurar vanliga även i skogsbygder. Det
är de stenmursomgärdade fägatorna, som man kan se i dagens
landskap.
7. Ölanda är känt för sitt
stenmurslandskap. Stenmurar är något som är mycket påtagligt
i
Sjuhäradsbygdens odlingslandskap idag. De flestastenmurarna
har tillkommit omkring laga skiftet(1827) och framåt.
Gränserna blev då mer definitiva och ofta raka. Dessutom
fanns det en hel del stenrösen på åkrarna, som man ville bli
av med, då man började bruka åkern med rationellare metoder.
Utöver att markera gränser har stenmurar använts som
hägnader.
Miljön vid stenmuren är ofta torr, blir tidigt varm på
våren. Detta gör att här trivs djur som ödloroch ormar.
Värmen gynnar även vissa växter med tidig vårblomning.
Lämningar från förhistorisk
i Ölanda
Det finns många förhistoriska lämningar i Ölanda.Byn ligger
väl till mellan två vattendrag.
De första människorna som kom slog sig ofta ned vid något
vatten. Man har i byn funnit flintföremål och det finns
också många förhistoriska gravar mer eller mindre centralt
belägna i byn, som visar att folk bott i Ölanda i tusentals
år.
8. Det finns ålderdomliga
odlingsrösen. De äldsta rösena kan ha lagts upp redan under
bronsåldern, då man odlade på ett extensivt sätt ochtog
stora arealer i anspråk. Man träffar ofta påsådana här
odlingsrösen i dagens skogsmark i Sjuhäradsbygden.
De är svåra att upptäcka.
De är låga och flacka och man brukar säga att stenstorleken
är homogen, av en mansbördas storlek. På den tiden som de
samlades i högar var de obekväma att ha när man odlade. Ofta
kan man ocksåse att ytorna intill kan vara lite plana. I
Ölandafinns en hel del i anslutning till gravarna. Gravarna
och röjningsrösena hör ihop tidsmässigt.
9. På flera ställen på
påträffas förhistoriska gravar,stensättningar och högar.
10. Det finns ett gravfält
i en träddunge mot Grimstorp till.
11. Utmed vägen mot
Skölvene finns också en hel del gravlämningar.
|
